Simon och en legohög
Man måste älska modet med storleken på brillorna.
Envishet och löpning
2007 var jag ett par månader i Kenya för att träna med duktiga idrottare. Ett minne för livet som varken jag eller mig mage kommer glömma. Det här med majs är deras grej. Protein…not so much.
Halmstad Universitet, Biomedicin och mer träning
Från medeldistanslöpare till styrkelyftare…till ultralöpare
Halmstad innebar mer än bara studier. Min tidigare medeldistanslöpning fick ge vika för styrkelyft och bodybuilding. Jag gick från kontrollerade 36min på milen till krigande 56min vägande närmare 100kg istället för 71-72kg.
Jag bestämde mig för att ge gymmet en chans och om jag hade fallenhet för det. Umgänget och miljön kunde inte vara bättre.
Efter ett lite olyckligt handledsbrott tränade jag på att köra knäböj utan händer. Ironiskt nog hjälpte det mig att få till en mjukare rörelsebana vilket kom att hjälpa mig senare.
Jag lyckades mer eller mindre med personbästa i alla övningar varje vecka i över 1 år vilket resulterade i:
- Marklyft 200kg
- Knäböj 155kg
- Bänkpress 129kg
- Chins 150kg (95kg+55kg hängandes runt midjan)
Lite kul bilder från min fysiska utveckling
Året var 2007 och jag befann mig i Kenya. Vägde in på ca 69-70 pannor och sprang kanon när magen höll för kosten.
Denna bild är från vintern 2011 efter att jag ”vunnit” resan att först ta mig över 100kg. Mina konkurrenter var Tommy och den totala avsaknad av hunger.
Denna bilden är några veckor innan jag tävlade i bodybuilding, våren 2012.
Här är jag idag, 2015. Vis, seg och awesome
Vart är jag på väg idrottsmässigt?
Jag lever för mina mål och har både korta och långa där datumen är spikade. T.ex. så ska jag springa Spartathlon inom 10 år och också genomföra en Ironman på en hyfsad tid runt sub 10h år 2017. De är inga mål jag rycker på axlarna för, de kommer kräva sin tid och engagemang.
Mina mål i Prestera Mera och Umara
Umara och Prestera Mera är det jag verkligen går igång på. Varför jag och Tommy startade just Prestera Mera kan du läsa här. En stor del av min tid läggs på att lära ut och vara just tränare och bollplank för de jag hjälper, där bland annat Andreas Lindén och Fredrik Bäckson ingår. De tvingar mig till att hela tiden vara uppdaterad kring varför jag resonerar som jag gör. Jag kommer nog alltid vara personlig tränare då den inre tillfredsställelsen att hjälpa någon är grym.
”Men om du nu brinner för träning och prestation, varför är du inte bara tränare?”
Enkelt sagt så känner jag mig inte nöjd med det. Jag vill nå fler människor, varvid en blogg, podcast och videoblogg är awesome! Jag behåller kunskapen och coachingen genom att träna idrottare personligt, och får samtidigt tillfredsställelsen av att nå fler människor samtidigt.
Screw it let´s do it!
På samma sätt så ”startades” Umara långt tidigare, genom att jag blandade sportdryckerna manuellt i köket till mina adepter då sportdryckerna på marknaden inte hade optimal sammansättning. Det var egentligen idrottarna jag hjälpte med sammansättningen och upplägget som gjorde att vi bestämde oss för att dra igång Umara. Hur svårt kan det vara?
3 Saker ni inte visste om Simon
- Innehar lidingöloppets sämsta tid med en målgång på strax under 6h över 3 mil.
- Allergisk mot sötpotatis
- Åt inte majs på 5 år efter Kenya
Hej Simon och Tommy!
Vi är två tjejer som går sista året på Naturvetenskapsprogrammet. Vilket innebär att vi har börjat skriva på vårt gymnasiearbete som handlar om optimalt vattenintag, vi undersöker hur mängden intaget vatten påverkar kroppen och välmåendet före, under och efter fysisk aktivitet. Vi undrar om ni skulle kunna agera bollplank?
Hör av er till [email protected] om ni skulle kunna ställa upp, så kan vi förklara ytterligare.
Mvh Johanna-Louise och Maja
Mail skickat 🙂