Hur kommer det sig att de drygt första 40 löparna som är sprungit snabbast över ett maraton är afrikanska löpare, närmare bestämt  Kenyaner eller Etiopier? Det är först på 44:e plats som en Marockan smyger in som 2008 sprang in på tiden 2,05,27, Jaouad Gharib.

Snabb förtydling: han är 44 snabbaste ATLET men “endast” 78 snabbaste tiden. Många av dessa snabba fantomer, bland annat Eliud Kipchoge har radat upp tider kring låga 2,04. De afrikanska löparfenomenen har studerats intensivt och i denna artikel ska vi försöka gräva lite i vad de främsta förklaringarna till deras framgångar kan vara.

Faktorer som inte påverkar (mytknäckande)

mtDNA

Mitokondriellt DNA (mtDNA) är en genetisk markör som forskare använder sig av för att se hur olika folkgrupper har förflyttat sig genom årtusenden.  Det är intressant då en fråga som flera ställt sig är om dessa till synes isolerade folkgrupper är så bra för att deras gener utvecklats koncentrerat.

Men som forskarna skriver i studien:

This finding does not support the hypothesis that the Ethiopian or indeed Kenyan population, from which the athletes are drawn, has remained genetically isolated in East Africa but shows that it has undergone migration events and subsequent admixture during the development of the species. This opposes the possibility that these elite athletes have maintained and further developed the ancestral endurance phenotype through having remained isolated in the East African highlands.

VO2, Blodprofil, Muskelfibersammansättning

En atlets VO2, eller syreupptag, som det också benämns, är en faktor starkt kopplad till prestation. Men inte heller detta kan förklara de afrikanska löparnas dominans. T.ex. så jämförde forskare syreupptaget mellan elitlöpare från Kenya mot Tyska löpare. Kenyanernas syreupptag var 71,5 medan siffran var 70,7 ml/kg hos de tyska löparna, alltså en insignifikant skillnad. Skillnaden i personbästa på 10 000m var däremot så mycket som 2 min; (28,29 vs 30,29min) isnitt bland löparna.

Ditt blods profil/blodkroppar påverkas av höghöjd och denna påverkan har studerats ingående över dess effekter på prestation. Denna artikel kommer inte gå in på djupet om just höghöjdsträning, men som jämförelse av samma tyska löpare som ovan så kunde man inte se någon koncentrationsskillnad mellan tyska och kenyanska löpare. Varken gällande koncentration av blodkroppar eller blodvolym bland löparna.

Springa till skolan

Det har ofta diskuterats ifall det dagliga löpandet till och från till skolan skulle vara en nyckelfaktor till deras framgång. På flera sätt känns detta som ett logiskt rensonemang.

1. De bygger en stabil grund och stabilitet i senor samt ligament.
2. De bygger en stabil grund vad gäller mitokondriell biogenes, d.v.s nyskapandet av mitokondrier som är viktiga för muskeln kraftgenerering.
3. De bygger en tidig grund av kapillarisering vilket är nätverket av blodkärl som förser våra muskler med såväl syre som energisubstrat, primärt fett och kolhydrater.

Det finns samtidigt fler undantag. T.ex kenyanen Paul Tergat, han satte världsrekordet på maraton 2003 och behöll det till 2007. Världsrekordet sattes i Berlin på 2,04,55. Paul började springa som 19 åring och hade redan vid 21 års ålder nått toppen. Visst har han ofta omnämnts som den eviga tvåan bakom etiopiern Haile Gebrselassie, men med flera VM-medaljer och världsrekord på meritlistan känns det lite väl hårt. Det viktiga att komma ihåg är att han är en av många som börjat springa i sen ålder och nått otrolig framgång.

Kenyanen Robert Cheruiyot är ett annat exempel som jag, (Simon), 2007 mötte på träningsläger i Kenya. Året innan sprang han Boston Maraton på det personliga rekordet 2,07,14. Robert kom att vinna just Boston Maraton 3 gånger på raken och även han började springa vid 20 års ålder. Oavsett dessa exempel så är argumenten svaga för att det skulle vara negativt med transportlöpning i den bemärkelse som löpning tur & retur till skolan innebär. Så många som 86% av de löpare med internationell status i Kenya har haft löpning tur och retur skolan som färdsätt. I Etiopien är siffran 68% av maratonlöparna av internationell kaliber som använt löpning som transportsätt.

Diet & oxidativ kapacitet

Den kenyanska dieten har blivit omnämnd vid ett flertal tillfällen, dock aldrig inom ramen för LCHF. Deras balans mellan kolhydrater, fett och protein kan sammanfattas till 77% kolhydrater, 10% protein och 13% fett. Oavsett kostmodell så är det en relativt hög andel kolhydrater. Samtidigt som kosten är hög på kolhydrater är den också ganska ensidig. En traditionell måltid består av Ugali och Sukuma wiki. Ugali består av framförallt majs och Sukuma wiki av grönbladiga grönsaker. Den fördel som lyfts i studierna är att kolhydrater är en effektivare källa till energi sett till syrekostnad, vilket kan detta hjälpa dem att träna mer intensivt trots hög höjd och samtidigt minska risken för överträning.

Intressant är också, att trots deras höga kolhydratintag så har kenyanska löpare en signifikant högre enzymaktivitet av HADH (hydroxylacyl-CoA dehydrogenase) som är ett viktigt enzym för fettoxidation. Kenyanska löpares aktivitet har uppmätts till 66,8µmol i förhållande till skandinaviska löpares värden på 44,7µmol, alltså 33% mer ”fettenzym” trots en diet extremt tik på kolhydrater. Denna effektivitet kan ge viss förklaring till deras förmåga att ligga så intensivt över maraton, men det förklarar inte deras prestation mellan 800-5000m där fettoxidationen är sekundär.  

Ytterligare ett litet slag för att vara försiktig med att manipulera kraftigt med kosten för att träna fettförbräningen. Du kanske blir fettadapterad nog genom träningen du bedriver. Har du inte läst vår 2-delade serie om train low compete high så hittar du den här.

Vilka är hörnstenar bakom dominansen?

Det är något visst med superhjältefilmer. Ett karakteristiskt drag som definierar framgång och ger hävstång mot alla skurkar. Men när det kommer till framgång i den verkliga världen så är det komplext. Ditt arv och miljö som det alltid kommer ner till är långt ifrån tydligt. Det finns många nyanser och även om miljö spelar en stor roll för att uppnå framgång så är det integreringen av genernas betydelse som verkligen gör det intressant och mätbart. 

Arv

Biomekaniska faktorer

Kenyanska löpare har i förhållande till européer förhållandevist långa och smala ben. I snitt 5% längre ben samt 14% smalare underben. Detta kan förklara en viss framgång hos löpare med denna antropometri (kroppsform). Samtidigt har etiopiska löpare drag som liknar de europeiska. De har kraftigare lår samt är i snitt kortare. På etiopiska löpare har löpekonomin ännu inte studerats lika väl som den kenyanska, men en som sticker ut är Kenenisa Bekele. Med sina 160cm och 55kg klassas han varken som lång eller speciellt lätt, detta i förhållande till sin längd givetvis. Så även om det biomekaniskt är effektivt med t.ex. långa smala ben så är det långt ifrån avgörande.

Gener

Så även om isolering av deras arv inte kan förklara varför afrikanska löpare är så framgångsrika, så är det mycket forskning som just nu utförs inom genetiken. Här tror jag att vi kommer kunna se stora framsteg de kommande 10 åren.

The intrigue around the dominance of the East African nations in distance running is increased by the observation that a large majority of Kenya’s most successful runners originate from a single tribe, the Kalenjin. This tribe, with a population of approximately 3.5 million, has won 75% of all Kenya’s gold medals and a similar percentage of silver medals at major international running competitions. Further, almost half of Kenya’s inter- national runners (44%) come from a subtribe of the Kalenjin known as the Nandi, who comprise only about 3% of the total Kenyan population

Utmaningen när det kommer till gener är att de flesta egenskaper vi har kommer från ett kluster av DNA varianter. T.ex. så har forskare identifierat 21st DNA sekvenser som förklaring till hur bra någon svarar på konditionsträning i form av VO2max stimulering. Nu är VO2max endast en av flera pusselbitar, och som beskrivet ovan hade löpare med samma VO2 stora variationer i prestation sinsemellan. 

Utan att gå in på för mycket spekulationer så kan vi bara anta att genom en ökad förståelse av interaktionen mellan miljö och arv, så kommer generforskningen kunna bidra med en hel del kunskap.

Miljö

Hög höjd

Att de flesta medaljerna vinns av folkgrupper som lever på hög höjd är intressant och även om det inte finns direkta klara samband med att både leva och träna på hög höjd, så är det som forskarna skriver inte en ologisk tanke: 

Both the Kenyans and the Ethiopians have lived for millennia at moderate altitude (2000–2500 m) in the highlands of the Great Rift Valley. It is not illogical to assume that this chronic hypoxic exposure has conferred certain as-yet unidentified genetic and phenotypical benefits that allow them to consistently train at altitude at running velocities (vLT and vVO2max) that their non-altitude-based opponents do not seem to be able to achieve without overtraining.

Vi har skrivit lite snabbt om höghöjdträning här:

Förmågan att över tid kunna träna riktigt intensivt trots hög höjd utan att brytas ner är något både etiopiska och kenyanska löpare har gemensamt.

Tidig träning

Även om det finns världsstjärnor som inte sprungit till skolan, t.ex. Paul Tergat så förtjänar ändå denna punkt in som en möjligt adderande effekt till deras framgångar. Kontinuitet är något vi har predikat upprepande gånger och hur ens löpekonomi blir bättre av just detta.

Psykologi/drivkraft

2013 så levde nästan hälften av alla kenyaner under världshälsoorganisationens “poverty line”. I Etiopien var samma gräns 39%.  Denna gräns definieras som vilken inkomst som krävs för att uppnå ”ok” levnadsstandard. Bland kenyanska elitlöpare så rapporterar 33% att de ekonomiska möjligheterna var anledningen till att de tränade och tävlade. Så lite som 14% motiverades av olympisk framgång.

Samtidigt vittnar de stora stjärnorna om stark personlig drift och stolthet.

We have so much inspiration. We want to be like Bikila, Wolde, Yifter. They gave us a reason to dream and hope. They are our role models. We see in them something that sparks our imagination and encour- ages us to change our lives for the better” – Haile Gebreselassie

Klassiskt är just att inre motivation tar över extern motivation när denna inte längre behövs i samma utsträckning. En annan faktor är just att framgång föder framgång. Så många som 22% av de nationella löparna sprang för att de har “talang” för det. Med så många idoler nära i historien kan det tänkas logiskt att “kan han/hon så varför inte jag?” I Sverige har vi inte samma kultur till löpning och prestation varvid färre talanger många gånger upptäcks.

Jag själv fann konditionsidrotten av en slump, men kanske inte så annorlunda till många andra. Efter att ha testat på fotboll utan vidare framgång fastnade intresset vid konditionsidrott. Att säga jag hade/har talang är en överdrift men fallenheten var större till löpning än fotboll i vilket fall. Jag ser oavsett fram emot med spänning vad kommande år av genetisk forskning kommer avslöja för oss vad gäller prestation.