Har du hört talas om 10.000-timmarsregeln? Regeln som säger att om du bara lägger tillräckligt mycket tid på något så kommer du bli expert på det. Vem kan säga emot den regeln? Det är inget magiskt med just 10.000 timmar. Att det är just den tiden är troligtvis mest för att det är en jämn och fin siffra. Slutsatsen är ändå: Vill du bli bäst får du träna mest (och bäst), eller som Ingemar Stenmark så vackert beskrev det:
“Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.”
Tommy & Simon – Expert-Generalisterna
Vad vi anser vara viktigare än att vara en superexpert (definiera det du), är att vara en Expert-Generalist. Att ha möjligheten och nyfikenheten att samla in, förstå och tolka data från flera olika områden för att sedan utläsa mönster, trender och knyta samman all information till ett sätt att bemästra och öka vår prestation.
Som exempel kan vi ta kolhydratupptag genom tarmmembranet. Experter inom tarmmembranets transportproteiner och dess funktion finns det nämligen gott om. Där är man väldigt djupt inläst på ett väldigt smalt område. Det är lite så som hela forskningsbiten fungerar. Allt eftersom du läser dig högre upp i den akademiska hierarkin så blir du mer och mer specialiserad på ett specifikt område, och denna djupa kunskap och expertis är ovärderlig i vårt nutida växande samhälle. Experters och forskares kunskap studerar vi, därefter kopplar vi ihop informationen från olika källor och anpassar resultatet utefter idrottarens sportspecifika behov.
Prestation är så mycket mer än GLUT-2
Jag och Simon har inte grävt superdjupt på varje enskild punkt när det kommer till energimetabolism och prestation. Och med superdjupt menar jag verkligen superdjupt. För att återgå till transportproteinerna över tarmmembranet så har vi fortfarande god kunskap om GLUT5, SGLT1 och GLUT2 som är transportproteinerna som styr och begränsar kolhydrattransporten mellan tarm och blodbana för olika kolhydratmolekyler. Det finns givetvis de som tittat extremt mycket djupare än vi, och kanske bara specialiserat sig på GLUT2 och dess egenskaper. Kanske har de ägnat hela sin forskningskarriär åt dessa minimala beståndsdelar i vår kropp. Det hade dock varit väldigt opraktiskt om Umara hade haft den snäva expertkunskapen då kopplingen till idrotten i det läget blir allt mer diffus.
”If you are not willing to do something new, then it’s hard to be creative.”
Fördelen med att att inte vara superexpert på just en del är att vi inte tappar helhetsbilden. Vi vill nämligen även ha koll på hur många kalorier det går åt för varje watt du trampar, hur smärtan begränsar dig, varför kramp uppstår, eller grunden till varför muskeln blir uttröttad när du pushar den för hårt. Att kunna koppla cyklistens krampkänningar till energiintag, eller att kunna analysera idrotten att ge sportspecifika rekommendationer anser vi är extremt viktigt.
”Creativity often requires drawing analogies between one body of knowledge and another.”
Förståelse, sammankoppling och praktik är A & O
Det är verkligen prestation i sin helhet. Det spelar nämligen ingen roll hur bra kolhydratupptag du har om du inte utnyttjar upptagets prestationshöjande effekter under träning och tävling. Sen kanske du får kramp för att du pushat dig hårdare än vad du är van vid. I det här läget ska vi även hjälpa dig att känna till varför du fick den där hemska krampen och hur du slipper den nästa pass.
Förmågan att se hela bilden och samtidigt ha kompetensen till att kunna dyka djupare ner bland områden som är betydelsefulla, anser vi vara extremt viktigt. Vi intalar oss själva att detta är en av anledningarna till att vi håller på att växa ur våra egna kläder.
”Umara i form av Tommy och Simon är den lilla bron mellan forskningen och dig som passionerad och satsande idrottare.”
Läs gärna Charlie Munger`s tankar om det hela
http://www.businessinsider.com/charlie-mungers-favorite-life-hack-2015-4?IR=T
